Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hos familjen Stevens...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
269
— lhi... Fat innanz!...
Syrsorna sjöngo vid trädens fot och
grodorna kväkte i vattnet. Om natten upplystes
tystnadens oändlighet av månens silverflöde.
Skördeväktarna, som slumrade i hyddor av
hopflätade grenar, avsköto tid efter annan
gevärsskott för att varsko tjuvarna om att de
voro vakna. De som i halvdvala hörde detta
fjärran ljud fäste sig ej mer därvid, än om de
hört en fridsam klockas slag. Och tystnaden
sänkte sig åter, svepte in själen i en mjuk,
veckrik mantel.
Kring lilla Grazia tycktes livet sova. Man
sysslade inte mycket med henne. Hon växte
stilla i det ljuvliga lugn som omgav henne.
Ingen feber, ingen brådska. Hon var
lättjefull, hon tyckte om att sova, att drömma bort
tiden. Hon låg timtals utsträckt i trädgården.
Hon drev bort och gled in i tystnaden som en
liten insekt flyter på en vattenrännil. Ibland
började hon utan orsak att springa. Hon
sprang som ett litet rådjur, med huvudet böjt
åt sidan, mjukt och smidigt. Hon var en
riktig liten stenget, som klättrade i klipporna,
helt upptagen av nöjet att skutta omkring.
Hon pratade med hundarna, med grodorna,
med gräset och träden. Hon råkade sällan
någon människa. Egendomen låg avsides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
