Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hos familjen Stevens...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
270
JEAN-CHRISTOPHE
långt ifrån staden. Någon enstaka gång ljöd
ute på vägen en allvarlig bondes långsamma
steg, ibland gick en vacker bondkvinna förbi
med lysande ögon i det brunbrända ansiktet.
Hon bar huvudet högt och bröstet spänt och
hennes gång hade en rytmisk takt. Grazia
levde dagen i ända i den tysta parken. Hon
såg ingen och var aldrig rädd.
En gång kom en lösdrivare in för att
stjäla en höna ur den övergivna lantgården.
Han stannade bestört framför den lilla
flickan, som låg i gräset och småsj ungande
åt en smörgås. Hon såg lugnt på honom och
frågade vad han ville. Han sade:
— Ge mig något, annars blir jag elak.
Hon räckte honom smörgåsen och sade
med leende ögon:
— Ni får inte bli elak.
Då gick han sin väg.
Hennes mor dog. Hennes far var god
men svag. Han tillhörde en gammal god
familj. Han var frisk, gladlynt, vänlig, men
litet barnslig och kunde inte alls uppfostra
den lilla flickan. Fru Stevens, Buontempis
syster, som kommit till begravningen, blev
gripen av barnets övergivna belägenhet, hon
beslöt att förströ henne litet och taga henne
med sig till Paris. Grazia grät, den gamle
fadern likaså, men då fru Stevens beslutat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
