Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hos familjen Stevens...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
JEAN-CHRISTOPHE
honom och att hennes uppfostran fordrade, att
hon stannade.
Men det kom en stund då landsflykten
blev denna söderns lilla själ alltför plågsam;
den måste flyga tillbaka till ljuset. — Det
skedde efter Christophes konsert. Hon kom
dit med familjen Stevens, hon slets sönder då
hon bevittnade detta avskyvärda skådespel, då
hon tvingades att se folkmassan som roade sig
med att förolämpa en konstnär ... En
konstnär! Han som i Grazias ögon förverkligade
konsten, han som var en bild av allt det
gudomliga i livet. Hon tvangs att sitta kvar,
att höra skränet, visslingarna, hånropen. Och
vid hemkomsten måste hon vidare åhöra alla
illvilliga anmärkningar, Colettes klingande
skratt och Lévy-Cæurs halvt medlidsamma
infall. Hon skyndade upp i sitt rum och en stor
del av natten grät hon i sin säng. Hon
talade till Christophe, tröstade honom; hon
skulle velat ge sitt liv för honom, hon var
förtvivlad över att hon inte kunde göra honom
glad. Hädanefter kunde hon inte stanna i
Paris. Hon bönföll och bad sin fader om att
få komma tillbaka. Hon sade:
— Jag kan inte leva längre här ... Jag
kan inte. Jag dör om du låter mig vara
kvar.
Hennes fader kom, och hur plågsamt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
