Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hos familjen Stevens...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
279
än var för dem bägge att hålla stånd mot den
fruktansvärda fastern, samlade de all sin
energi i en förtvivlad viljeansträngning.
Grazia återkom till den stora inslumrade
parken. Hon återfann naturen och alla
levande väsen som hon älskade. Ännu en tid
bibehöll hennes sårade själ, som likväl
dagligen kände trycket lätta, en smula av nordens
melankoli, ett slags töckenslöja som solen så
småningom smälte bort. Hon tänkte ofta på
Christophe, undrade om han var olycklig. Då
lion låg utsträckt på gräset och lyssnade till
syrsornas och grodornas sång, eller då hon satt
vid pianot, med vilket hon underhöll sig oftare
än förr, drömde hon om den vän hon utvalt
åt sig, sakta samtalade hon med honom många
timmar i sträck, och det skulle ej förefallit
henne omöjligt, att ban en dag stigit in. Hon
skrev en gång till honom, och efter att länge
ha tvekat sände hon ett litet brev, som hon ej
ens undertecknade. Tidigt en morgon gick
hon med klappande hjärta och kastade det i
byns brevlåda, långt bort på andra sidan om
de plöjda åkrarna. Det var ett rörande brev
som sade, att han ej var ensam, att ban ej
skulle misströsta, att någon tänkte på honom,
noll av honom och bad Gud för honom. — Ett
stackars litet brev som slarvades bort och
aldrig nådde fram till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
