Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Men Christophe var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
JEAN-CHRISTOPHE
längtan... Christophe såg honom i hans
skola, pedantisk och snillrik, omgiven av sina
lärjungar, grova, smutsiga, skabbiga tiggare
med spräckta röster, odågor, som han
gnab-bades och slogs med som en sjåare, råa sällar,
som ibland genompryglade honom. —
Christophe såg honom i hans familj mitt ibland
sina tjuguett barn, av vilka ett var idiot och
tretton dogo före honom, under det att de
andra voro musikaliskt begåvade och ställde
till små konserter för att glädja honom...
Sjukdomar, begravningar, tvister, armod,
ringaktningen för hans snille — och så
ovanför allt annat musiken: hans tro, hans
förlossning, ljuset, glädjen som han skönjde,
anade, kände, ville gripa — Gud, Guds ande
som brände honom intill märgen, som kom
håren att resa sig på hans huvud och blixten
att utgå ur hans mun. Kraft! Kraft!
Styrkans lycksaliga åskvigg!
Christophe insöp denna styrka med långa
drag. Han förnam som en stor välgärning
denna musikens makt som strömmar ut ur
tyska själar. Den är ofta medelmåttig, kanske
litet simpel, men vad betyder väl det. Det
väsentliga är att den rinner bräddfullt fram.
I Frankrike samlar man droppvis upp
musiken och bevarar den i väl tillkorkade
buteljer. Och de som dricka detta unkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
