Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han hade måst lämna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET 293
de varandra kvitt... Han liknade inte
Wagner, denne för sin konst fräcke tiggare. Han
satte inte sin konst liögre än sitt eget jag.
Han skulle inte kunnat svälja det bröd som
han inte själv förtjänat. — En dag då ban
kom med ett arbete, som han hållit på med
hela natten, fann ban Hecht vid
middagsbordet. Hecht, som märkte hur blek ban var
och såg de ofrivilliga blickar han kastade på
rätterna, kände sig övertygad om att han
inte ätit på hela dagen och bad honom
deltaga i måltiden. Avsikten var god, men Hecht
lät Christophe alltför klumpigt erfara, att
ban anade hans fattigdom. Hans inbjudan
blev en allmosa, Christophe skulle hellre dött
av hunger än mottagit den. Han kunde inte
vägra att sätta sig vid bordet, ty Hecht
påstod, att han hade något att tala om — men
Christophe rörde inte en bit av rätterna; han
sade, att ban just nyss ätit, ehuru hungern
gnagde honom vilt.
Christophe skulle gärna velat reda sig
utan Hecht, men de andra förläggarna voro
ändå värre. — Det fanns också rika
musikälskare, som mödosamt frambragte en enda
liten melodi utan att ens vara i stånd att
nedskriva den. De bådo Christophe komma och
gåvo honom del av sin lilla utgjutelse:
— Är det inte vackert? Säg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
