Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe var inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
301
oskyldig skådespelaremani, som egentligen
ingen människa kan befria sig ifrån då den
känner sig uppmärksammad. Under
allvarliga stycken antog hon ett djupsinnigt
uttryck, och vänd i profil sneglade hon på
Christophe för att upptäcka, om han såg på henne.
De hade blivit mycket goda vänner, utan att
någonsin ha sagt varandra ett ord och utan
att ha försökt — Christophe åtminstone —
att möta varandra vid utgången.
Slumpen gjorde äntligen, att de vid en
aftonkonsert kommo att sitta bredvid
varandra. Efter en liten leende tvekan började
de att prata helt vänskapligt. Hon hade en
förtjusande stämma och sade en massa skräp
om musiken, som hon inte förstod, fastän hon
ville låtsas göra det, men hon älskade den
lidelsefullt. Hon tyckte om både det bästa
och det sämsta; endast det medelmåttiga
tråkade ut henne. Musiken var henne en
njutning, hon insöp den i hela sin varelse
såsom Danae mottog guldregnet. Preludiet
till Tristan gav henne en dödsstöt, och
Symfonia Eroica bortförde henne som ett
krigets byte. — Hon berättade Christophe att
Beethoven varit dövstum, men att hon, trots
hans lyte och hans fasliga fulhet, skulle älskat
honom om hon känt honom. Christophe
bedyrade att Beethoven inte varit så ful. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
