Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sedan flera veckor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
309
där luften saknades. Han vandrade
feberaktig, vid sjukdomens rand, ock plötsligt var
det som om blixten slagit ned i bonom. Han
stapplade fram, yr av bunger oeb av den
tryckande värmen. Det svindlade för bonom.
Då ban nått ett galleri längst bort nere vid
floden stannade han inför Rembrandts »Den
barmhärtige samaritanen». Han stödde sig
med båda händerna mot järnledstången som
skyddar tavlorna. En sekund slöt han ögonen.
Då han öppnade dem såg han konstverket tätt
invid sitt ansikte. Han blev tjusad, bedårad.
Dagen slocknade... dagen var redan
fjärran — redan död. Den osynliga solen
sjönk ned i natten. Det var just den trolska
timme då alla slags synvillor träda fram nr
den oroliga, domnade, av dagens mödor
uttröttade, utpinade själen. Allting tiger. Man
hör endast sina egna ådrors brus. Man orkar
ej röra sig, knappast andas. Man är
övergiven och bittert bedrövad. Man har blott
ett oerhört behov att få vila ut i en väns
armar. Man bönfaller om ett underverk, man
känner att det närmar sig... Ja, här är
det!... I skymningen flammar en gyllene
våg, den lyser upp hyddans mur, kastar sitt
sken på den mans axel som bär den döende.
Ljuset omstrålar alla anspråkslösa ting och
tarvliga människor. Det är Gud själv, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
