Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Under det att han stred...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
317
sig någorlunda redigt frågade lian henne
därom. Hon svarade att hon bodde i
vindskupan bredvid käns egen, att hon hört honom
jämra sig på andra sidan väggen och att hon
då tagit mod till sig och kommit in, för den
händelse att han behövde någon hjälp.
Hon bad honom vördsamt om att inte
trötta ut sig med att tala. Han lydde. För
resten var ban så medtagen av den lilla
ansträngning ban gjort, att lian måste hålla sig
orörlig och tiga; men hans hjärna arbetade
och samlade mödosamt ihop sina minnen. Var
hade han sett henne? Slutligen erinrade ban
sig det. Han liade mött henne ute i gången,
hon var tjänarinna och hette Sidonie.
Med halvslutna ögon betraktade han
henne, utan att hon märkte det. Hon var
liten, hade ett allvarligt ansikte, en kullrig
panna och uppstruket hår, tinningarna och
kindkotorna voro bleka men starkt byggda,
näsan var kort, ögonen voro ljusblå och hade
en mild, dock egensinnig blick. Läpparna
voro tjocka och fast sammanpressade. Hon
såg blodfattig ut och hade ett stelt något
frånvarande sätt. Hon skötte Christophe
hängivet och tystlåtet utan minsta förtrolighet,
och hon uppgav inte den förbehållsamhet
som aldrig kan glömma klasskillnaden.
Så småningom likväl, då Christophe blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
