Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Nu då hans vilja slaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
JEAN-CHRISTOPHE
tanken svävar ut ock förlorar sig. Vad kan
såg var en ström med gråskimrande ögon ock
ljusgrön klädnad, med fina, utmejslade drag,
en ström full av behag ock smidiga rörelser,
som livligt ock vårdslöst slingrade fram
mellan sin stads allvarliga och praktfulla
inramning. Broarna voro dess armhand ock
monumenten dess smycken, muntert log den åt sin
egen fägring som en vacker dagdriverska...
Paris’ skira, kär liga ljus! Det var det första
Ckristopke beundrat; sakta, sakta
genomträngde det konom. Utan att kan själv
märkte det, omvandlades så småningom käns
kjärta. Det var konom den ljuvligaste musik,
den enda parisiska musik som ägde något
värde. Han tillbringade flera timmar nere
vid kajen eller i Luxembourg- och
Tuilerie-trädgårdarna, han njöt med bela sitt hjärta av
dagerns lätta harmoni, som inhöljde de stora
träden i ett blåviolett töcken, som smekte
statyerna, stenvaserna ock de konungsliga
minnesmärken vilkas förvittrade stenmassor
insupit årkundradens ljus — denna utsökta
luft, sammansatt av lätta solstrålar ock
mjölkvit dimma, i vars silverskimrande
strålbrytningar nationens leende ande svävar.
En afton stod han stödd mot
stenbalustraden nära Pont S:t Michel, han tittade ned
i vattnet ock bläddrade tankspritt i de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
