Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Nu då hans vilja slaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
341
jag är ju tvungen att hindra er ifrån att
göra ont.
Och eftersom han inte var något helgon,
uppväcktes hans hat bara av att han tänkte
på dem. Vad han minst förlät sina fiender
var, att då man såg dem — tvangs att se
Frankrike genom dem — tycktes det omöjligt
att tro, att ett sådant blomster av renhet och
hjältemodig poesi förmått spira upp ur en
dylik jordmån. Så var det i alla fall. — Vem
vågade påstå, att samma under inte skulle
kunna ske en gång till? Nutidens Frankrike
kunde inte gärna vara sämre än Karl den
sjundes, det sedeslösa folk som dock födde
den räddande jungfrun. Nu var visserligen
templet tomt, skövlat, härjat, till hälften
grusat. Vad mer! Gud hade en gång talat
där.
För den kärleks skull som han bar till
Frankrike sökte Christophe en fransman som
ban finge älska och beundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
