Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeannins tillhörde en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
JEAN-CHRISTOPHE
marnas och årstidernas tusende skiftningar,
de klara eller mulna dagarnas ljus eller
skugga, den röst som utgår från alla ting eller
den tystnad som omvärver dem. Det är
visserligen inte de vackraste trakterna, ej heller de
där livet ter sig lättast, som sålunda fånga
hjärtat, utan snarare de ställen där jorden är
mest anspråkslös och minst utsmyckad, där
den mest närmar sig människan och talar ett
henne välbekant språk.
Sådan var den landsdel i mellersta
Frankrike där Jeannins levde. — Ett fuktigt
slättland, en gammal inslumrad småstad, som
speglade sitt uttråkade ansikte i kanalernas
grumliga och stillastående vatten; runtomkring
enformiga fält, åkrar, ängar, små bäckar, skogar.
Ingen utsikt, inga minnesmärken. — Ingenting
var tilltalande men allt var liksom skapat för
att kvarhålla. I en dylik domnande dvala bor
en viss kraft. Den själ som smakar den för
första gången lider och gör uppror, men den
som generationer igenom burit dess insegel
kan inte längre slita sig loss, ban
genom-tränges därav ända till märgen. Själva
orörligheten, (lagarnas harmoniska ledsnad,
enformigheten ha för honom ett behag, en ljuvhet
som han inte gör sig reda för, som ban kanske
kritiserar men dock älskar och inte kan
umbära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
