Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De hade två barn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
21
då gled hon ned på gräsmattan, gömde ansiktet
i gräset oeh skrattade ystert flera minuter i
sträck utan att veta varför.
Sålunda förflöto de båda barnens dagar så
nära varandra och så likgiltigt avlägsna, utom
då det någon gång föll Antoinette in att spela
brodern ett spratt, att kasta en handfull
granbarr i hans ansikte, att ruska på trädet där
han satt och hota att skaka ned honom eller
att skrämma honom genom att rusa fram och
ropa:
— Hå! hå!
Hon greps ibland av ett riktigt raseri att
reta honom. Hon tvingade honom att kliva
ned och påstod att modern ropade på honom.
Då han väl stigit ned klättrade hon upp
och intog hans plats, och ingenting kunde
förmå henne att röra sig därifrån. Olivier
gnällde och sade att ban skulle beklaga sig.
Men det var inte någon fara att Antoinette
skulle sitta länge kvar. Hon kunde inte vara
stilla två minuter. Då hon från höjden
grundligt gjort narr av Olivier och riktigt retat
honom hasade hon sig ned, kastade sig över
honom, ruskade honom, kallade honom en liten
dumbom, rullade honom på marken och gned
hans näsa med en grästott. Han sökte kämpa
emot, men det dugde han inte till. Snart höll
han sig alldeles stilla och låg som en fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
