Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon reste. Under det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
131
Grünebaums, vilka på förhand voro beredda
att tro varje illvilligt rykte om den unga
fransyskan. De voro dessutom uppretade på
Christophe av en anledning som berättats i en
föregående del, ocb så avskedade de Antoinette
kort och gott.
Denna kyska och blyga själ, som endast
levat i sin ömhet för brodern ocb sålunda
räddats från varje oren tanke, tyckte, att hon
skulle dö av blygsel då hon fattade vad man
anklagade henne för. Hon vredgades dock
inte ett ögonblick på Christophe. Hon visste
att han var lika oskyldig som hon och att om
han gjort henne ont, så hade han velat göra
henne gott och hon var honom tacksam
därför. Hon visste ingenting annat om honom
än att han var musiker och att man talade
ganska illa om honom. I sin okunnighet om
livet och människorna ägde bon dock en
naturlig intuition om själarnas verkliga värde, och
prövningarna hade blott skärpt hennes
instinkt. Trots hans ouppfostrade sätt och
besynnerliga överspändhet igenkände hon hos
honom samma andliga renbet som hos sig
själv, och hon beundrade hans manliga
skönhet vars blotta minne verkade välgörande.
Andras hårda omdöme rubbade inte den tillit
Christophe ingivit henne. Själv ett oskyldigt
offer tvivlade hon ej på att även ban var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
