Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antoinette hade inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
JEAN-CHRISTOPHE
ligt leende. — Efter att ha tillbringat en god
natt beslöt hon, ehuru det kanske var
oförsiktigt, att de skulle begiva sig i väg tidigt om
morgonen utan att underrätta doktorn, som
skulle hållit dem tillbaka. Den rena luften
och den glädje hon erfor av att se allting i
broderns sällskap gjorde, att hon inte behövde
plikta för denna oförsiktighet, och de anlände
utan nya hinder till resans mål, en liten by
uppe bland bergen ovanför sjön nära Spiez.
Där tillbringade de fyra veckor i ett litet
hotell. Antoinette fick inte något nytt
feberanfall men hon blev aldrig riktigt återställd.
Hon kände en outhärdlig tyngd i huvudet och
i alla leder samt ständiga kväljningar. Olivier
frågade ofta hur hon mådde, han skulle önskat
se henne mindre blek, men han var alldeles
berusad av landskapets skönhet och sköt
instinktmässigt bort alla sorgsna tankar. Då
hon bedyrade att hon mådde bra ville ban
gärna tro att det var sant — fast ban anade
motsatsen. För resten njöt bon av broderns
hänförelse av luften och isynnerhet av vilan.
Vad det var ljuvt att äntligen få vila efter
alla dessa förfärliga år!
Olivier ville taga henne med sig på sina
promenader; hon skulle varit lycklig att få
följa med på hans strövtåg, men många gånger
då hon tappert givit sig i väg måste hon efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
