Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter en tid av...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDF.R SAMMA TAK
35
till; han måste även förebrå sig sin olycka!
Han fördömde sina handlingar, angrep sin
egen heder, han tog parti för andra mot sig
själv. Hjärtat hoppade i bröstet, han stretade
ängsligt emot, han var nära att kvävas.
Alltsedan Antoinettes död, kanske tack vare henne,
tack vare det andens ljus som strålar ut från
somliga älskade döda — likt daggryningens
första sken som uppfriskar trötta ögon och
sjuka själar — hade Olivier lyckats, om ej att
befria sig från ångesten, åtminstone att
resignera inför den och till en viss grad behärska
den. Få människor anade hans inre strider.
Han slöt inom sig sin förödmjukande
hemlighet, denna en bräcklig kropps tärande oro, som
hans fria, klara intelligens åskådade utan att
förmå betvinga den; dock utan att förmörkas
av den. — *Den centrala frid som framhärdar
mitt i en oro utan ände.*
Denna frid slog Christophe. Han såg den
i Oliviers ögon. Olivier förstod intuitivt andra
själar. Han ägde ett mångsidigt, vidsträckt
och fint andligt intresse; det var öppet för
allting, förnekade ingenting, hatade
ingenting; det beskådade alla företeelser med
ädelmodig medkänsla. En sådan frisk nymornad
blick är en värdefull gåva, som ger tillfälle till
att med en alltid ny själ njuta av den eviga
förnyelsen. I denna sin inre värld, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
