Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNDER SAMMA TAK
1 97
in i huset. Hon satt kvar på en bänk och
sydde timmar i sträck utan att röra sig; hon
smålog svagt, under det att därinne den
sysslolöse officeren strävade med sin gälla
flöjt eller för ombytes skull tafatt spelade på
ett gammalt orgelharmonium — till
Chri-stophes stora nöje eller förtret (det växlade
alltefter dagarna).
Alla dessa människor levde sida vid sida
i huset med den väl slutna trädgården,
skyddade mot alla världens vindar; varje hem var
väl tillbommat. Christophe allena, i sitt behov
att meddela sig och full av sin översvallande
livskraft, omvärvde dem med sin
vittfam-nande sympati, som både var blind och
klarseende. Han förstod dem inte, han ägde inga
medel därtill. Han saknade Oliviers
psykologiska skarpsinne, men han älskade dem.
Instinktmässigt satte han sig i deras ställe.
Långsamt uppsteg i hans inre, likt en
hemlighetsfullt doft, det dunkla medvetandet om alla
dessa så nära och likväl så avlägsna liv. Han
kände den sörjande kvinnans domnade smärta,
prästens, ingenjörens och revolutionärens
stoiska tystnad och högmodiga tankar samt
den stilla milda flamma av ömhet och tro,
som tyst förbrände paret Arnauds hjärtan;
han anade folkets sons trånad efter ljus, upp-
7. — Jean-Christophe. vii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
