Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Just under dessa dagar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
JEAN-CHRISTOPHE
ligen att Jacqueline var sådan som Olivier såg
henne, sådan som hon ville se sig själv. Hon
var så full av ärlig vilja. Hon älskade Olivier,
just emedan han var så olik henne och hennes
värld, emedan han var fattig, orubblig i sina
åsikter och tafatt i världens ögon. Hon älskade
honom så helt och äkta att hon skulle velat
vara fattig som han; stundtals skulle hon
nästan ha önskat vara ful för att vara mer
förvissad om att hon var älskad för sig själv,
för den kärleks skull, som fyllde hennes hjärta
och som han hungrade efter. Somliga dagar,
då han var där, kände hon hur hon bleknade,
hennes händer darrade... Hon låtsades
skämta, hon sysslade med andra saker och
tittade knappt åt honom. Hon talade ironiskt,
men med ens tvärstannade hon. Hon flydde
in i sitt rum, stängde dörren och drog för
gardinen. Hon satte sig helt stilla med tätt
slutna knän, armbågarna tryckta mot kroppen
och på bröstet korslagda armar. Så satt hon,
försjunken i sig själv, utan minsta rörelse, utan
att våga draga andan. Hon försökte stävja sitt
hjärtas hårda slag, hon vågade inte röra sig av
fruktan att lyckan skulle flyga bort. Tyst
famnade hon kärleken ...
Christophe intresserade sig allt livligare
för Oliviers framgång. Han tog nästan moderligt
hand om honom, vakade över honom, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
