Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Paris återfunno de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
JEAN-CIIRISTOPHH
lidit av att han inte fick tid att helt ägna sig
åt konsten. Nu då han helt tillhörde konsten,
kände han sig gå vilse i dimmornas värld.
Den konst som ej har till motvikt ett yrke,
till grundval ett starkt praktiskt liv, den konst
som ej förnimmer den dagliga pliktens sporre,
den konst som ej behöver förtjäna sitt bröd,
förlorar det bästa av sin kraft och sin
verklighet. Den är ej längre vad den är hos de
största konstnärerna (hos de enda stora), det
mänskliga arbetets helgade frukt; den blir
endast en lyxblomma. Olivier erfor en dov
lättja, en ständig känsla av: »vad tjänar det
till». Ingenting eggade honom. Han lät sin
penna irra på papperet, han drev omkring, han
var utan kompass. Han hade förlorat
kontakten med sin egen klass, med dem som tåligt
och ihärdigt plöja sin fåra. Han hade ramlat
ned i en helt annan värld, där han kände sig
illa till mods, ehuru den inte misshagade
honom. Svag, älskvärd och nyfiken, iakttog
han välvilligt denna värld, som inte saknade
behag ehuru den var lös och ytlig. Han märkte
inte att den färgade av sig på honom; hans
tro var ej längre så bergfast.
Visserligen var förvandlingen inte så snabb
hos honom som hos Jacqueline. Kvinnan har
det fruktansvärda privilegiet att i ett ögonblick
helt kunna förändra sig. Dessa en människas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
