Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
137
Hon kunde vara omkring trettio år.
Christophe hade hos Gamache hört henne omtalas
med en något plump beundran. Det sades,
att hon var mycket fri, begåvad och djärv,
hon hade en järnhård energi och förbrändes
av äregirighet, för resten var hon bitter,
fantastisk, förvirrande och våldsam. Hon hade haft
många äventyr innan hon nått sin nuvarande
glans och ära, och nu hämnades hon.
En dag, då Christophe tog tåget för att
hälsa på Filomela i Meudon, öppnade han
dörren till en kupé och fann skådespelerskan
redan där. Hon tycktes befinna sig i ett
ångestfullt, upphetsat sinnestillstånd och
åsynen av Christophe berörde henne obehagligt.
Hon vände honom ryggen och såg envist ut
genom fönstret. Men Christophe blev slagen
av hennes förvridna drag och han upphörde
ej att stirra på henne med naivt medlidande.
Vid nästa station gick hon ut och steg upp i
en annan kupé. Först då föll det honom in
— för sent tyvärr — att han drivit henne på
flykten och det gjorde honom ont.
Några dagar senare på samma bana, då
han skulle återvända till Paris och inväntade
tåget, satt han på plattformens enda bänk.
Hon kom och satte sig bredvid honom. Han
ville stiga upp. Hon sade:
— Stanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
