Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
JEAN-CIIRISTOPHH
Då runnö tårarna ned för Fran^oises bleka
kinder. Han föll på knä och kysste
La lunga man d’ognibellezza piena . . .
de vackra, långa, fina händerna på vilka tvenne
tårar hade fallit. Sedan satte han sig. Hon
hade lugnat sig och återtog stilla sin berättelse:
En författare hade till slut »lancerat»
henne. I denna sällsamma varelse upptäckte
han en demon, ett geni och bäst av allt »en ny
dramatisk typ, en ny kvinna, som
representerade ett tidevarv». Naturligtvis hade hon
blivit hans byte som så många andras — och
hon hade låtit taga sig, utan kärlek, ja, med
motsatsen till kärlek, men han hade gjort
henne ryktbar, och hon hade förlänat honom
ryktbarhet.
— Och nu, sade Christophe, kan ingen
skada er mer. Ni gör med dem alla vad ni vill.
— Ja, det tror ni, sade hon bittert.
Och så omtalade hon ödets sista nyck —
sin passion för en usling som hon föraktade,
en litteratör som hade begagnat sig av henne,
slitit ifrån henne hennes smärtsammaste
hemligheter och gjort litteratur av dem samt
därefter slängt henne åsido. >
— Jag föraktar honom, sade hon, som
smutsen under mina skosulor och jag darrar av.
raseri då jag betänker, att om han gjorde minsta
tecken, skulle jag störta till honom och öd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
