Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det dröjde inte länge...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
JEAN-CIIRISTOPHH
— Nej, svarade någon, det är 1909.
Hon sörjde över att hon var tjugu år
äldre än hon trott.
— Snart är det slut och jag har inte levat;
vad har jag gjort av mitt liv?
Hon drömde att hon var fyra små flickor.
De lågo alla fyra i samma rum men i var
sin säng. Alla fyra hade samma längd och
samma utseende, men den ena var åtta år, den
andra femton, den tredje tjugu och den fjärde
trettio år. Det utbröt en farsot. Tre av dem
voro redan döda; den fjärde betraktade sig i
spegeln och hon greps av förskräckelse; hon
såg sig själv med spetsig näsa och tärda
drag... Hon höll på att dö hon också — och
då vore allt slut...
— ... Vad har jag gjort med mitt liv?
Hon vaknade med strömmande tårar...
Maran utplånades ej av dagsljuset. Maran var
verklig. Vad hade hon gjort av sitt liv? Vem
hade stulit det ifrån henne?... Hon begynte
att hata Olivier, sin oskyldige medbrottsling
(oskyldig, vad betyder det om det onda är lika
svårt?). Han var medbrottslig j den blinda
lag som krossade henne. Hon förebrådde sig
strax denna tanke, ty hon var god, men hon
led för mycket. Den ^människa, som var
bunden till henne, som hotade att förkväva
hennes liv, kunde hon (ehuru även han led) inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
