Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det dröjde inte länge...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
189
kläder, packade sin kappsäck, kastade sig
sedan på isängen och sov ända till daggryningen.
Då smög han sig ned med sitt bagage och
försvann. De väntade på honom hela morgonen,
de väntade hela dagen. Jacqueline dolde sin
vrede under yttre likgiltighet och låtsades med
förolämpande min att räkna sitt bordsilver.
Först följande dag erhöll Olivier ett brev från
Christophe:
Käre gamle vän, var inte ond på mig att jag
reste som en galning. Galen, det vet du ju att jag
är. Vad kan man göra åt den saken? Jag är
vad jag är! Tack för din vänliga gästfrihet. Det
var härligt! Men ser du, jag passar inte till att leva
med andra. Jag vet inte ens om jag är lämpad
för livet självt. Jag är skapad titi att sitta i mitt hörn
och älska människorna på långt håll. Då jag ser
dem på alltför nära håll, blir jag människohatare
och det vill jag inte. Jag vill älska människorna,
jag vill älska er alla. Om jag bara kunde göra
så, att ni vore lyckliga, att du vore lycklig! Med
vilken glädje skulle jag inte ge i utbyte all den lycka
som jag möjligen kan få!... Men det är mig inte
tillåtet. Man kan blott visa vägen åt andra. Man
kan inte i deras ställe tillryggalägga deras väg.
Var och en måste frälsa sig själv. Fräls dig själv!
Fräls er båda!
Jag håller av hjärtat av dig.
Christophe.
Min vördnad till fru Jeannin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
