Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe hade lyckats...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
195
sin tidnings höjd fällde över honom; de
behärskade konsten med den oförskämdhet
som blott okunskap och oantastlighet kunna
förläna. Christophe ryckte på axlarna och
sade:
— Döm mig! Jag dömer er! Om hundra
år är ni slagna.
Men under tiden spreds förtalet vidare och
publiken sväljde med öppen mun de dummaste
och mest skändliga anklagelser.
Ställningen var redan vansklig nog, men
Christophe valde just detta ögonblick för att
bliva ovän med sin förläggare. Han hade likväl
inte någon orsak att klaga på Hecht, som
regelbundet publicerade hans nya verk och var
ganska hederlig, då det gällde affärer. Denna
hederlighet hindrade honom likväl inte från att
upprätta kontrakt som voro oförmånliga för
Christophe och dessa kontrakt höll han
noggrant. En dag fick Christophe till sin häpnad
se en septett som omändrats till kvartett samt
en serie pianostycken för två händer som blivit
klumpigt transkriberade för fyra händer, utan
att någon meddelat honom saken. Han rusade
till Hecht och visade honom de ifrågavarande
styckena. Han sade:
— Känner ni till det här?
— Ja visst, sade Hecht.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
