Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe återsåg ännu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
209
en skär rosenhy, men dragen voro förgrovade
och näsan isynnerhet var väl bastant.
Rörelserna, sättet, älskvärdheten voro desamma,
men hela personens omfång hade tilltagit.
Hon upphörde inte att tala. Hon berättade
allt möjligt för Christophe, de mest intima
saker, hur hon älskat sin man och hur ban älskat
henne. Christophe var förlägen. Hon hade en
kritiklös optimism som gjorde att hon
(åtminstone i andras närvaro) fann sitt hus, sin stad,
sin familj, sitt kök, sin man, sina fyra barn
och sig själv fullkomliga och alla överlägsna.
Hon sade om sin man, och inför honom, att
han var »den mest storartade man hon
någonsin råkat» och att det inom honom fanns »en
övermänsklig kraft». Den storartade mannen
klappade skrattande Minnas kinder och
förklarade, att hon var en utomordentligt
framstående kvinna. Det tycktes att »der Herr
Reichsgerichtsrat» hade reda på
Chri-stophes ställning och inte visste om han skulle
behandla honom med aktning eller ej, ty å
ena sidan svävade häktningsordern, å den
andra den furstliga protektionen över honom.
Slutligen tog ban sitt parti och jämkade ihop
båda sätten. Vad Minna beträffar, så pratade
hon oavbrutet. Sedan hon till överflöd talat
om sig själv, talade hon om Christophe; hon
plågade honom med frågor, som voro lika
när-14. — Jean-Christophe. viii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
