Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nutida kvinnors stora...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
JEAN-CIIRISTOPHH
Sedan ett år tillbaka kom Cécile Fleury
ofta till Jeannins. Olivier hade mött henne
hos Christophe. Sedan hade Jacqueline bjudit
henne, och Cécile fortfor att komma även då
Christophe hade skilt sig från dem. Jacqueline
hade visat henne vänlighet. Ehuru hon själv
var föga musikalisk och fann Céciles sätt en
smula simpelt, njöt hon dock av hennes sång
och av hennes lugnande inflytande. Olivier
hade nöje av att musicera med henne. Så
småningom hjade hon blivit en god vän. Hon
ingav förtroende. Då hon kom in i Jeannins’
salong med sina ärliga ögon, sitt glada, friska
utseende och sitt goda, kanske litet för
bullrande, sätt, erinrade hon om en solstråle som
tränger igenom dimmorna. Oliviers och
Jacquelines hjärtan erforo en outsäglig lättnad.
Då hon gick sin väg hade de lust att säga:
— Nej, stanna ännu en stund I Jag fryser!
Under Jacquelines bortovaro hade Olivier
sett Cécile rätt ofta och han hade inte kunnat
dölja en del av sina sorger. Han omtalade
dem med den oreflekterade öppenheten hos en
svag och öm själ som håller på att förgås och
har behov av att skänka sitt förtroende. Cécile
blev helt rörd. Hennes moderliga ord göto
balsam i hans sår. Hon beklagade dem båda.
Hon uppmanade Olivier att inte låta nedslå sig.
Men om det berodde på att dessa förtroenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
