Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma hos sig. Hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
JEAN-CIIRISTOPHH
tyst med dem. Hon log mot en vacker antik
möbel — den enda hon ägde — ett smäckert
skrivbord i Ludvig den sextondes stil. Varje
dag erfor hon samma glädje då hon såg det.
Hon var inte mindre sysselsatt med att genomse
sitt linne. Hon tillbragte timmar på en stol
med huvud och armar instuckna i ett stort
lantligt skåp. Hon ordnade linnet medan
katten undrade och blinkande tittade på henne.
Men den riktiga lyckan var, då alla
sysslorna voro undanstökade, då hon ätit en liten
smula på en slump (hon var inte mycket
hungrig), då hon varit ute och uträttat de
nödvändigaste ärendena — då dagen nått sin
avslutning och hon satte sig vid fönstret eller
vid elden med sitt arbete och sin kisse. Ibland
hittade hon på en eller annan förevändning
för att slippa gå ut. Hon var lycklig, då hon
fick vara hemma, isynnerhet om vintern, då
det snöade. Hon avskydde kyla, blåst, smuts
och regn, ty hon var, även hon, en mycket
ömtålig och renlig liten katt. Om av en slump
de beställda varorna uteblevo, föredrog hon
att inte äta, hellre än hon gick ut och
hämtade sin mat. I så fall knaprade hon en
chokladkaka eller åt ett päron som stod på
salsskänken. Hon aktade sig noga för att säga
detta åt Arnaud. Det var hennes små äventyr I
Under långa halvutsläckta skymningsdagar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
