Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma. Aftonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
JEAN-CIIRISTOPHH
tyngre och bittrare än den värsta nöd. Tänk
därpå, Christophe! Jag ryser vid blotta tanken.
— Yad ni säger upprör mig. Jag begriper
inte riktigt, men det lilla jag fattar... Då
skulle ni själv? ...
— Jag har känt denna ångest.
— Är det möjligt? ... Ja, i alla fall... Ni
får mig aldrig att tro att ni kunde handlat som
den där kvinnan.
— Jag har inga barn, Christophe. Och jag
vet inte hur jag skulle handlat i hennes
ställe...
— Nej, det är inte tänkbart. Jag tror på
er. Jag har för stor aktning för er. Jag svär,
att det inte är möjligt.
— Svär inte! Jag har varit mycket nära
däran att göra som hon. Jag är ledsen att
jag måste förstöra den goda tanke, ni har om
mig. Men ni måste lära att känna oss en
smula, annars blir ni orättvis. Ja, jag har
varit färdig till en dylik dårskap, och om jag
inte begick den, så beror det en smula på
er... Det är två år sedan. Jag gick igenom
ett skede av nedslagenhet och grämelse. Jag
sade mig, att jag var till ingen nytta, att ingen
brydde sig om mig, att ingen behövde mig,
att min man till och med kunde reda sig utan
mig, att jag levat förgäves ... Jag var beredd
att rymma, att göra vad som helst. Jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
