Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De talade om det förflutna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
295
— Vad tjänar det då till, sade Christophe.
Vad tjänar det till att jag nu återsett er?
Men då han såg förebråelsen i hennes
ögon, tillade han strax:
— Nej, förlåtl Jag är otacksam.
— Jag kommer alltid att tänka på er,
sade hon.
— Ack, sade han, jag kan inte ens tänka
på er. Jag vet ingenting om ert liv.
Lugnt och med få ord beskrev hon sitt
levnadssätt och sade hur hon tillbragte sina
dagar. Hon talade om sig själv och om sin
man, och hennes ansikte upplystes av ett ömt
och vackert leende.
— Ack, sade han svartsjukt, ni älskar
honom.
— Ja, sade hon.
Han steg upp.
— Farväl I sade han.
Hon reste sig också upp och då först
märkte han, att hon väntade ett barn. Hans
hjärta fylldes av en outsäglig ömhet, av
svartsjuka och passionerat medlidande, tillika med
en sorts avsmak. Hon följde honom till
dörren. Vid tröskeln vände han sig om, böjde
sig över hennes händer och kysste dem
länge. Hon rörde sig inte, hon stod stilla
med halvslutna ögon. Så rätade han upp sig,
och utan att se på henne gick han hastigt ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
