Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Emellertid tycktes Anna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
JEAN-CHRISTOPHE
gled över hennes läppar. Så försvann leendet.
Uttrycket blev dystert. Han trodde att hon
försjönk i tågets rytmiska slamrande. Han
tilltalade henne, hon svarade kort och kyligt
utan att vända på huvudet. Han försökte
inbilla sig att tröttheten låg till grunden för
denna förändring, men han visste nog att
orsaken var en annan. Allt eftersom de
närmade sig staden, såg han Annas ansikte stelna;
livet slocknade, hennes vackra kropp, med dess
otämda behag, slöts åter in i sitt stenfodral.
Hon stödde sig inte på hans hand, då hon steg
ut ur kupén. De gingo tysta hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
