Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om anrikning och brikettering af svartmalm och därmed sammanhängande frågor angående tillverkning af tackjärn i Sverige, af Filip Bergendal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
rostad i Vestmans rostugn, är ej bekant och kan ej
heller fullt utrönas, då utom uppoxideringen den
stora porositeten hos briketterna i högst väsentlig
grad underlättar reduktionen genom den oerhördt
förstorade angreppsyta, hvarpå gasen kan verka.
Det torde, som sagdt, vara svårt afgöra, huru
mycket af bränslebesparingen skall hänföras till
briketternas porositet och huru mycket till deras
höga oxidationsgrad, men låtom oss för exempels
skull antaga, att en fullständig oxidering i och för
sig medför en nedsättning i bränsleåtgången af 20 %.
Det är då tydligt, att, om man med dylik fullt
oxiderad malm ernått en uppsatt maximalvikt på
hyttan och därpå emottager sämre bränd malm,
som t. ex. uppoxiderats blott till en grad, som
skulle medföra en minskning i bränsleåtgång af
10 %., följden måste blifva, att hyttgången derangeras. Uppträda dylika förändringar ofta, så
vet man till sist alls ej, hvar man är hemma,
och om samtidigt malmen eller briketterna medföra
mycket mull, som vid dålig bränning är fallet, ökas
olägenheterna än ytterligare. Resultatet blir en
ojämn hyttegång, orätt sättningsgrad och samman-
sättning på tackjärnet och att minsta verkligt möj-
liga bränsleåtgång aldrig ernås.
Detta under förutsättning af en fullt likformik
slig, d. v. s. af samma järnhalt och sammansätt-
ning. Förekomma stora variationer i dessa afseenden samtidigt med ojämn brikettering och brän-
ning, så förstoras än ytterligare svårigheterna, och
det är ej att begära, att vare sig hyttegången eller
produkten skall blifva jämn. Ty härigenom blir,
oafsedt svårigheten med en varierande järnhalt,
mängden af slaggbildande ämnen växlande och där-
igenom omöjligt bedöma eller ernå rätt tillsats af
eventuellt nödiga beskickningsämnen och följakt-
ligen riktig sammansättning på slaggen, hvilket ju
för ernående af viss beräknad kvalitet är ett absolut
erforderligt villkor.
Sämre anrikning verkar dessutom därhän, att
sligen kvarhåller mera oarter såsom fosfor, svafvel,
koppar, zink m. m., tenderar att nedsätta järnets
kvalitet och fordrar starkare bränning, olägenheter,
som än mer accentueras, om samtidigt slaggens
basicitet nedsattes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
