Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7$—
Fru Falck-Olsen hade stundom svåra språkliga
recidiv, isynnerhet när hon var upprörd.
Ut ifrån grosshandlarens arbetsrum hördes stoj
och prat, hvarje gång betjenten gick i dörren.
Hiorth och Bennechen, som sutto i närheten, upp-
snappande ett och annat ord, så mycket att de
förstodo, att det fördes en politisk diskussion der
inne. ;
»Den här Falck-Olsen är ändå ett nöt, hur
man än vänder honom,» sade Bennechen tuggande.
» Han lär sig då aldrig att hålla bjudningar.»
»Hä?» svarade Hiorth. »Alla menniskor ä
ju här.»
»Du är ett dumhufvud, Jonas! Skål! Det är
just felet; han bjuder kreti och pleti. Du kan väl
förstå hur obehagligt det skall vara för pappa att
nödgas träffa alla möjliga rabulister, som komma
hit.»
» Det har jag verkligen aldrig tänkt på», sade
Hiorth djupsinnigt.
» Häromdagen hörde jag pappa säga till Falck-
Olsen: om ni inte vill ta ett bestämdt parti, så —>
»Hvad så: frågade Hiorth begärligt och lu-
tade sig fram.
» Åh, du är ett dumhufvud, Jonas! Han sade
inte mera; men du kan väl förstå hvad det vill
säga.»
»Ja, naturligtvis — hur -— nej, det var tusan,
du, sa’ statsrådet verkligen det? — Hiorth små-
log och blinkade listigt till sin vän.
Till: francaisen efter maten spelade orkestern
melodier ur »le petit duc». Dansen gick med bru-
sande lif; knappast en enda stenhuggare syntes till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
