Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att af minnet, som en sållhet stjål
Frän hvar dag, i nyttorna förliden,
Kånna lugnet gjutas i sin själ, "
I sitt fjät välsignelsen och friden;
Hyllas af en åldrig makas dygd,
Ådia söners kärlek, barnbarns lekar;
Vördas, tackas i, sin fosterbygd,
År det intet, mot hvad flården nekar?
Om, bortförda utaf tidens elf,
Föremålen för hans hjerta falla,
Återfinner han, inom sig sjelf,
Dygdens vittne, trösten för dem alla.’
Så han lönas för hvar mörk minut
Af sin lefnads öfversedda timma,
Når han skådar, huru skönt dess slut
Klarnar opp ur evighetens dimma.
Så han slutar lifvets vallfarts tåg,
Och, med sanningens relik i handen,
Gungas fram på tidens trötta våg
Mot den lyckliga och lugna stranden.
För hans öga, skymdt af inga brott,
Alltid fäst på Religionens regel,
Öppnas hamnen, hittills skådad blott
I hans tankes florbetåckta spegel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
