Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De andra dödlige jag ansåg med förakt.
Det är från denna stund, jag Assur svartsjuk funnit,
Och som han mot Arsace har våpnat all sin harm..
Jag redan hjeltens bild såg för min tanke svåfva,
Förm våra Gudar gaf den lif inom min barm,
Och förr än denna röst, som hjertat ej kan jåfva,
Nyss min besegrare uti Arsace förråd^.
OTANE.
Min Drottning, det är stort att denna stolthet qvåfva,
Som Kungars offergård från Gängens strand försmått)
Som förrn till ålskare, vill dem till undersåter,
Och kånslans svaghet blott åt hopen öfverlåter.
Åt sjelfva skönheten ni skånkte ert förakt.
Dess vålde likvål kraft åt edert vålde gifvit:
På jorden eder blick utöfvade en makt,
Den samma blick, kanske, sjelf icke varse blifvit
Hvad? Hånförs ni till slut af kårlekens behag?
Och jagas tårarna från edra sorgsna kinder
Vid denna kånslas röst till eder själ i dag?
SEMIRAMIS.
Det är ej kårleken, som vid Arsace mig binder:
Jag åger ej en själ, för ögats intryck svag.
Tro ej att jag, så långt af egen rang förgåten,
Förblåndad af ett sken, med sorgerna i fjåten,
Åt flygtiga behag ger tapperhetens pris.
Nej, ömheten, jag bår, är mindre oråttvis.
Olyckliga! är det väl jag, som skall erfara
En svaghet, kårleken, dess lagar och dess tvång?
Hvad tånker du, Otane? Jag var ju mor en gång.
Af ett bedröfligt band mig himlen velat spara
F<n ål skad pant, att blott den rycka från mitt sköt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
