Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Karl IX:s plan för det tillämnade anfallet var att skaffa en
större truppstyrka in på slottet och därifrån göra ett anfalliryggen
på den danska hären, samtidigt med att den svenska Nufvudstyrkan
angrep i fronten. Den 14 juni sändes tre öfverstar, de la Ville,
Reinhold Taube och Andreas Rosen, in på slottet för att undersöka
möjligheterna för ott utfall därifrån. Sedan dessa återkommit och
meddelat, att lönporten å västra valltornet lämpade sig väl för ett
utfall, beslöt Karl IX, att anfallet skulle äga rum den 17 juli.
Dessförinnan öfverfördes enligt den uppgjorda planen en afdelning
utländska, hufvudsakligen engelska och irländska knektar under de
la Villes befäl till slottet för att tjänstgöra vid utfallet därifrån.
För att underlätta angreppet, gjordes den 16 ett försök att sätta
eld på Kalmar stad. Två franska soldater åtogo sig mot kontant
betalning att våga försöket. De flydde såsom öfverlöpare till
danskarne och blefvo instuckna i hären. På två ställena sökte de tända
eld på staden men misslyckades och blefvo hängda. |
Som konung Kristian hvarje ögonblick väntade ett anfall å sitt’
läger, lät han Sin här den 16 och hela följande natt stå uppställd
bak förskansningarna. Strax efter midnatt hördes vapengny från det
svenska lägret, och kort därpå syntes den svenska hären rycka fram
i full slagordning. Som det emellertid den gången ej blef allvar af,
utan svenskarne i gryningen drogo sig tillbaka till sitt läger, fingo
äfven de danska trupperna draga sig tillbaka och gå i kvarter. Men
knappt hade detta skett, förrän kl. 5—6 på morgonen den 17 två
kanonskott ljödo från Kalmar slottstorn, och därmed var signalen
gifven till en af de blodigaste strider, som nordens konungar
någonsin utkämpat med hvarandra.
Från det svenska lägret uppbröto samtidigt två stormkolonner,
af hvilka den ena vände sig mot danskarnes läger utanför Norreport,
under det den andra anföll längre västerut; i första linjen gick
fotfolket, i den andra kom rytteriet. Striden blef het. Svenskarne,
som hufvudsakligen måste strida med blanka vapen, ledo stor
manspillan genom elden från danskarnes musköter och kanoner. Den ena
afdelningen skall icke desto mindre hafva gjort tre stormlöpningar,
den andra två, och flera gånger stäm enskilda afdelningar komma
öfver danskarnes vallgraf och bestiga bröstvärnet (sid. 74), men alltid
blefvo de med förlust tillbakaslagna. Svikna af lyckan måste de svenska
stormkolonnerna slutligen draga sig tillbaka till sitt läger; de hade
dock hela dagen bundit en stor del af fiendens styrka vid
förskansningarna. ÅA danska sidan var det hufvudsakligen Gert Rantzaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
