Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marker, ett allt intensivare brukande av marken, nya organisations-
former och en alltmera vidgad spridning av intressena över allt vi-
dare folkskikt.
pd
Allt det som sammanfattas under begreppet hembygdsvård och
bygdeforskning är inte något som tillhör endäst vår tid, även om
arbetets organisatoriska karaktär och breda uppläggning nog kan
sägas vara rätt tidsbetonat. Men hembygdskärleken har alltid fun-
nits i Sverige, och den har helt visst alltid legat till grund för den
forskning i landets och bygdernas historia, som även i gamla tider
bedrivits. Det är skäl att här erinra om dessa hembygdsrörelsens
förutsättningar och rötter i det förgångna — i många studiekamrar,
särskilt på prästgårdar och i ämbetsmannahem, skrevs hembygds-
historia för sekler sedan.
Den allmänna historiska utvecklingen av bygdekulturforskningen
inom Kalmar län följer de linjer som i detta avseende karaktärisera
hela riket.
Sålunda får Öland och Kalmar redan hos Olaus Magnus korta
skildringar, och i tryck ge även några akademiska lärdomsprov av
1600-talets anspråkslösa format sina bidrag till länets kännedom.
Uppteckningsmaterial av betydande värde åstadkoms redan på 1630-
talet av den av regeringen utsände ”hävdasökaren” Jonas Haquini
Rhezgelius, vilken vid sidan av sitt huvudintresse, fornminnena och
kyrkorna, också ägnade sig åt folkets materiella och andliga kultur,
seder och bruk, arbetsliv, språk, ortnamn och folkdikt. Det senare
1600-talets antikvitetsrannsakningar koncentrerade sig på forntidens
och medeltidens minnen, men ge också här och var uppteckningar
av folklivsintresse.
Bland storhetstidens latinska lärdomsprov må här särskilt näm-
nas den av den öländske prästmannen Niolaus Wallin år 1703 i tryck
utgivna landskapsbeskrivningen ”De Oelandia”, en för sin tid ovan-
ligt omfångsrik bok och desto ovanligare som den för första gången
i tryck ger en skildring av landskapets natur, arbetsliv, folkkarak-
tär, folkliv och folksed. Wallin var själv född ölänning och kände
sin ö och dess folk grundligt, och man märker att det är den öländska
naturen och folkets livsbetingelser, som för honom är huvudsaken.
Och därmed blir Nic. Wallin grundaren av den öländska folkkultur-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
