Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
åkning borde utgå med allenast 70 procent av den fastställda
avgiften vid enkel resa. På grund därav borde
resekostnadsersättningen vid samåkning beräknas till 28 öre jämte km.-penningar
5 öre eller sammanlagt 33 öre för km. för de under 1)—3) angivna
resorna och med 30,8 öre jämte km.-penningar eller tillhopa 35,8
öre för km. för den under 4) upptagna resan. Ersättning borde
sålunda utgå för resan under 1) med 57 kr. 96 öre, för resan
under 2) med 167 kr. 97 öre, för resan under 3) med 134 kr. 56 öre
samt för resan under 4) med 152 kr. 30 öre. I följd därav
tillstyrkte länsbokhållaren utanordning av allenast 2,275 kr. 73 öre.
Genom beslut d. 21 mars 1934 utanordnade K. B. sistnämnda
belopp 2,275 kr. 73 öre.
Söllseher besvärade sig hos KammarR. och yrkade bifall till sin
talan, i vad den lämnats utan bifall.
K. B. anförde i över besvären avgivet utlåtande: Besvären rörde
frågan huruvida en del av de av Söllseher företagna tjänsteresorna
vore att betrakta såsom s. k. rundresor eller ej. Den ståndpunkt,
som K. B. intagit härutinnan, syntes stå i överensstämmelse med
den tolkning, som givits åt 8 § 2 mom. av gällande resereglemente.
På grund härav nödgades K. B. avstyrka bifall till besvären.
Målet avgjordes i KammarR :s plenum d. 18 nov. 1937; och enär
uppehåll för förrättning vid de under 1) och 2) upptagna resorna
förekommit i så stor utsträckning att, därest taxeautomobil
använts, de väntpenningar, Söllseher finge antagas hava måst under
envar av nämnda resor enligt K. B:s förberörda taxa utgiva, skulle
överstigit de belopp, varmed K. B. funnit sig böra nedsätta de
av Söllseher för resorna debiterade beloppen på grund av resornas
karaktär av rundresor, ty och som vid det förhållandet att
ersättning för de under 3) och 4) upptagna resorna av Söllseher
rätteligen utförts såsom om Söllseher under envar av resorna
använt olika slag av färdsätt — egen automobil och
taxeautomobil — den i ovannämnda taxa förekommande bestämmelsen om
reduktion av ersättningen vid rundresa icke kunde anses tillämplig
beträffande de delar av nämnda resor, varunder samåkning ägt
rum, alltså och då vid sådant förhållande samt med avseende å
vad för övrigt i målet förekommit den av Söllseher debiterade
ersättningen för i målet ifrågakomna resor icke blivit för högt
beräknad, fann KammarR. (presidenten Högstedt, kammarr.r :n
Waldenström, Norrman, Ekenberg och von Sydow, byråchefen Ripe
samt kammarr.r :t Wikström, föredragande) skäligt att, med
undanröjande av K. B:s anordningsbeslut, såvitt det överklagats, visa
målet härutinnan åter till K. B. för ny behandling.
Kammarr.r:t Franzén yttrade: Enär bestämmelserna i 8 § 2 mom.
allmänna resereglementet, vilka bestämmelser legat till grund för de
inom K. B. framställda anmärkningarna, icke böra föranleda, att
ersättning till Söllseher för tillhandahållande av fortskaffningsmedel vid
förekommen samåkning under ifrågavarande förrättningsresor ßkall
utgå med lägre belopp än som skulle tillkommit honom, om han
därvid färdats ensam, samt jämlikt föreskrift i 3 mom. samma paragraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
