Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
klagande. Sjöberg hade dock av principiella skäl velat anföra
besvär, enär det icke kunde vara staten värdigt att låta den enskilde
vidkännas en ränteförlust på grund av att utbetalandet av honom
tillkommande ersättning utan hans eget förvållande fördröjts i ett
och ett halvt år. Att ordet ränta icke nämnts i KammarR:s
utslag kunde ej vara ett godtagbart skäl för att underlåta att i
»klaganden ytterligare tillkommande belopp» även inräkna skälig ränta
på den summa, som rätteligen skulle ha utbetalats i okt. 1938.
Civila dep:tet yttrade i beslut d. 25 juli 1940 att, enär några
bestämmelser icke funnes meddelade om rätt för Sjöberg att komma
i åtnjutande av begärd räntegottgörelse, dep:tet ej funne skäl att
göra ändring i krigskassaavdeln:s beslut.
Sjöberg anförde besvär hos KammarR. och anförde: Ett
tjänstgöringstraktamente avsåge att täcka de merkostnader, som uppstode
vid vissa tjänstgöringsförhållanden. I förhandenvarande fall hade
Sjöberg sålunda tvingats tillgripa eget sparkapital ’för täckande av
vissa merutgifter i samband med flyttning Stockholm—Karlsborg.
Sjöberg hade med andra ord tvingats minska sitt eget kapital med
99 kr. och hade under tiden d. 15 okt. 1938—d. 15 juni 1940 icke
kunnat uppbära någon ränta å nämnda summa. Därest
kassaför-valtn. fattat riktigt beslut i ärendet och Sjöberg sålunda d. 15
okt. 1938 erhållit tjänstgöringstraktamente, hade Sjöberg icke
behövt tillgripa eget kapital med åtföljande ränteförlust. Det torde
icke vara rimligt eller med billighet förenligt, att ett beslut, fattat
av en kassaförvaltn. på grund av bristande bestämmelser, skulle
kunna beröva den enskilde möjligheten att disponera sitt privata
kapital enligt eget godtfinnande. I realiteten hade Sjöberg med
Igna medel förskotterat en statsutgift med 99 kr. och påyrkade för
den skull att räntegottgörelse å 99 kr. måtte utbetalas för
nämnda tid.
Målet avgjordes i KammarR :s plenum d. 15 maj 1942, därvid
KammarR. (presidenten Quensel, kammarr.r:t von Sydow,
byråchefen Ripe och kammarr.r:t Neuendorff) ej fann skäl att göra
ändring i civila dep:tets beslut.
Föredraganden, kammarr.rrt Wikström, med vilken kammarr.rrt
Ekenberg instämde, yttrade: Enär Sjöberg, som i det genom Kammar
R:ns ovannämnda utslag d. 29 febr. 1940 avdömda målet uraktlåtit att
yrka ränta å det av honom fordrade beloppet, icke är berättigad att i
föreva,rande hänseende föra särskild talan, finner jag besvären icke
kunna bifallas.
Kammarr.rrt Afzelius yttrade: Enär den i 9 kap. 10 § handelsbalken
meddelade bestämmelsen om ränta får anses tillämplig beträffande
utbetalning av den traktamentsersättning, varom i målet är fråga, finner
jag skäligt att, med undanröjande av överklagade beslutet, visa målet
åter till civila dep:tet för ny prövning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
