Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensamt det förstående vemodet skänker, varmed man bläddrar
igenom denna nya volym av vår samtids störste smädare
och bittraste självhatare. Vårt vemod gäller mindre det rent
konstnärligt estetiska, ty som bildskapande Prometeusättling
står han ännu på höjden av sin maktställning. Måhända
formades leran av hans händer lyckligare i föregående
arbeten, men ännu är dock denna lera hämtad vid stränderna
av samma svarta vatten, som givit honom stoffet till så
många genialiska verk. Infallen och paradoxerna fladdra
ännu och lysa i denna bok som höstnätternas slocknande
irrbloss. Inga år hava kunnat bringa till tystnad eller ens
försvaga Lokesonens mördande glåpord. ”Bra rytet, lejon”,
vill man än en gång tillropa honom, när man hör alla de
jäsande anklagelser, som slungas upp liksom ur djupet av
en vulkan, sjudande röd och skön i sina flammor, och det
är med något av naturforskarens nyfikenhet inför den nakna
livsföreteelsen man hör det smattrande stenregnet av
grändernas pöbelord, som fylla sidorna.
Men — ack, varför skall man ständigt, när det gäller
denne författare, nödgas komma med så många men? —
det är på längden bra irriterande och för den svenska
litteraturen förnedrande, att se en så utomordentlig begåvning
handhava sina pund med ett så ringa konstnärligt samvete.
Bristfälligheterna i denna sista — eller låtom oss för
säkerhets skull säga senaste — bok äro i sista hand utslag av
samma okonstnärliga arbetssätt, som fläckat så mycket av
hans föregående alstring och gjort även hans mest geniala
verk så kortlivade. Här och där i den produktion, som i
eminentaste mening är hans, stannar man ovillkorligen,
slagen av tjusning inför hela meningar, ja hela sidor, som
gripa en in i själen med något av trolskheten hos det
fulländat mästerliga — det är skada blott, att dessa ställen äro
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
