Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu ljusnade skogen, förbi de sista gamla finntorpen, där
björn blivit slut, stack vägen backen utför neråt stora
landsvägen igen, till vänster höll Tomas, till Björkby bruk och
Kungskoga stad.
Då var kvällen stilla och ljus igen, och Tomas log inom
sig själv, när han åter slakade med tömmarna. Det är inte
gott för människan att leva i mörkret. Men ljuset är ljuvligt
att se! Och doften av daggvåta gräset, av blanka vivangslövet
kring de vita stammarna vid vägkanten är skönare än alla
österns kryddor.
Skylösa himlens klarhet och drömdunkla skuggors jord,
allt sveptes in i ett sidenskimrande, gyllene töcken, där
markens och skogarnas gröna knappt synes fastare och mer
verkligt än det gulnade skenet, som stiger ännu ur solfallet;
det smyger med sitt ljus genom hela himmelens rymd och
uppfyller världen med ett bleknande återsken av Paradisets
glans.
Så levde de gamle, att de aldrig ett ögonblick tvivlade på
det liv, som leves vid sidan av jordens liv i mull och kött.
De visste väl, hur liten verklighet som finns i sinnenas liv,
och att det som leves i anden, innerst inne i människans eget
hjärta, det är oändligt mycket viktigare, mycket mer
betydelsefullt. Där bestämmes hur vårt förgängliga kött ska bete
sig den lilla tid som är oss förelagd, där bestämmes ock
valet, det tunga, svidande valet mellan orätt och rätt.
Skarp och klar går gränsen mellan det ondas värld och
det godas, eviga båda som ljuset och mörkret, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
