Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I tre socknar och i Kungskoga stad och odal bjöds folk
att vara med på det som skulle bli, och så hölls det bröllop
på Söråker.
Hösten var kommen, säden var mogen, skuren och bärgad.
Rävrumporna, som hade visat sig i kornet om våren, hade
spått sant, de röda rostfläckarna på axen betydde att säden
var frostnämd, och illa for också kylan fram, när juli
järnnätter kommo i växande ny. Men det drabbade värst de
fattiga, på storgårdarna hade man bättre rygg att bära en
dålig skörd.
I rejäla don fick drängen ut sitt smårede till lönen. Sen
sökte han nog plats både länge och väl, men söder i socknen
fanns ingen som ville ha honom. På en av de värsta gårdarna
i norr fick han slutligen stanna, hos handelsmannen och
lönnkrögaren Matts Olovsson i Källarhalsen. Så att nu var
han på sin rätta plats, kunde man tycka, han skulle väl visa
snart vars andes barn han egentligen var, hur finurligt han
än försökte hålla sig till bättre folk, oäktingen. Dömd var
han redan från födelsen. För andras brott visserligen, dock
skulle väl någon dö för det också! De gamla i socknen
mindes ännu, när häradsrätten drog lott i en livssak, då två
drängar voro förvunna att ha mördat en man. Ingen av dem
kunde övertygas att ha givit banesåret, lotten skipade
rättvisa; och yxan gjorde straffet färdigt, så litade man på
Guds dom. Tjuven, som för hyttestöld fick löpa gatlopp
mellan Hasselbottens allmoge, samlad till bergstingsrätt, blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
