Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ajöss me er, gubbar, sköt er så gott ni kan!
Frasse gick och visslade en operettslagdänga, när han
slutade, hörde han en annan fortsätta vissla samma melodi, det
var Greven, som kom fram och språkade med Frasse, rådde
honom att bli operasångare, så kunde han förtjäna så mycket
pengar han ville. Av honom fick Frasse ibland några kronor.
En natt låg Frasse och sov på en soffa på
Döpelseklum-pens gamla fridfulla kyrkogård. Det kallades för att kvarta
på tummen och var strängt förbjudet av polisen. Han blev
väckt, rusade upp, en stor och ståtlig kvinna, klädd i mörka
trasor, viskade varnande:
— Akta er, polisen kommer!
Frasse följde henne, tackade för tjänsten och frågade vem
hon var, men det skulle han få veta en annan gång, lovade
hon. De träffades ofta, alltid bara för en kort promenad eller
för en stunds prat på en soffa i någon park, någon kurtis
var inte att tänka på med henne. Till slut berättade hon för
Frasse en fantastisk historia, hon var egentligen friherrinna
och hade varit gift med en rik förnäm godsägare, de hade
rest ner till Monte Carlo tillsammans, där spelade han bort
alla sina pengar och rymde från henne. Hur hon lyckades
ta sig hem till Sverige igen kunde hon inte säga en gång,
och nu ville ingen av de rika släktingarna kännas vid henne,
därför fick hon gå så här trasig och ensam och utan huld
och hjälp. En massa gamla brev hade hon innanför blusen,
dem visade hon, de mest vidunderliga brev! Hon brukade
hålla till vid Lilljansskogen om dagarna, i var sin utkant av
staden bodde de, den gamla kvinnan och den unge pojken,
i mörka vimlet där inne möttes de. De höllo ihop en liten
tid, han fick sova i hennes knä och hon höll vakt mot
polisen. Snart voro de skilda åt igen.
Där ute vid Lilljans såg Frasse många andra konstiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
