Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man är ju snart sjutton år! På ett eller annat sätt kunde
man väl få tag i pengar, ingen kunde väl säga annat än att
det är rätt.
Han fick tårar i ögonen, när han tänkte på, att nu skulle
han ändå bli tjuv, han var tvungen, han skulle svälta ihjäl
annars, han måste stjäla för att få en bit mat, folk ville ju
inte godvilligt ge honom någonting att äta, man blev ju
tvungen att klara sig så gott man kunde — hela hans
resonemang med sig själv bestod endast däri, att han på olika sätt
upprepade samma tjusande tanke.
Att han redan länge hade försörjt sig med småstölder
utan att göra ett försök till annat, det tänkte han inte på. Hela
hans begär drogs åt ett rikare förbrytarliv, men saken måste
ju på något vis ursäktas och rättfärdigas, eftersom folk
talade illa om tjuvnad. Och nu var han säker på att han
hade ett gott skäl, nu kunde han lugnt sluta vara en hederlig,
fattig människa, nu hade han rättighet att bli en stor tjuv,
en mäktig förbrytare.
Det hördes steg där inne i den mörka Humlegården, en
herre kom sakta promenerande — en fin herre — som går
så långsamt mitt inne i Humlegården — så här dags på
natten —?
Herrn stannade framför Frasse — log så besynnerligt —
såg på honom menande. Han kom närmare, hans röst lät
onaturligt, pjollrigt söt:
— Tittel du häl, min lille ven — du kan ju bli suk —
tenk va de kulle vaja lettamt!
Frasse tittade förbluffad, han begrep ännu ingenting, efter
en stund svarade han försagd:
— Vart fan ska man gå? När man ingenstans har att ta
vägen ?
— Tattale niten, häl ka du få av mej —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
