Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände till skorna, som stodo så bra till, att juden måste ner
under disken efter dem.
— Ska vi slå till för sex kroner i alla fall?
Juden vände honom ryggen med förakt, Frasse gick. I
dörren ropade han:
— Ska vi säja sex och femti?
— Nej! skrek juden från sitt krypin bakom disken.
Frasse tog med sig en bunt byxor, som låg nere vid
dörren, och kastade dem till Håkon, som väntade utanför.
Öppnade dörren igen:
— Sju kroner då?
— De blir ingen affär av! kom svaret.
En ny bunt byxor försvann, och därmed fick juden vara
i fred.
Det var en skicklig stöt, och tjuvgömmaren led smälek
länge för sina gamla ögons blindhet.
Men Frasse fick snart svaret. Polisen blev plötsligt så
uppmärksam på honom. Det var besvärligt, ännu ingenting
oroande, men att poliskonstaplar och detektiver så envist
stirrade på honom var de möttes, det var obehagligt i alla fall,
det liknade ett osynligt rep som band honom och gjorde
honom ofri i alla rörelser.
Han gled undan, blev mera stillsam, och utan att närmare
ha reflekterat på saken var han en vacker dag mitt inne i
sitt gamle geschäft från Humlegården i Stockholm. Det var
en resurs som alltid stod öppen, den erbjöd sig själv, så
fort han sackade tillbaka i sin mera aktiva verksamhet.
Hos en av sina nyförvärvade vänner slog han sig ner för
en tid som barn i huset och fäste inte nämnvärt avseende
vid, att herrn själv var bortrest, det fanns tjänstfolk i huset,
en liten näpen piga förljuvade hans väntetid under fjorton
dagar. Herrn själv kom hem och måste bita i det sura äpplet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
