- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
233

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jäkla karl ändå, ni skulle ha varit med den gången — eller
en annan gång — eller där borta när vi — eller där — då
skulle ni ha fått pröva på vad det vill säga att vara en frank
tjuv!

Men det är en sak för sig att ha denna inre visshet. En
annan sak är den påtagliga verkligheten: man sitter faktiskt
i ett fängelse. Efter det liv som Frasse fört, kändes den pinan
särskilt svår. Vid lättare humör längtade han efter
flick-ställen, krogar och glada fester, fina kläder, resor, äventyr
och spänning, han kunde få tårar i ögonen vid tanken på
Håkon, till och med Kalven och Nisse Lagom mindes han
med rörelse såsom älskade vänner.

Vid sorgsnare humör inbillade han sig själv, att det var
friluftslivet och solljuset han saknade, det var blommorna,
träden, den friska frukten man kunde köpa, de härliga baden
i sjöarna. —

Könsdriften pinade honom också, men det var ju enkelt
nog att återvända till barndomens vanor.

Värre var det med vaktpersonalens smygande steg i
korridoren där utanför, ögonen genom luckan i dörren när man
minst anade någonting och ingenting hade hört — och den
misstänksamme posten, som satt och bevakade varje steg
man tog under promenaden. Gud i himlen vad de där
människorna sågo enfaldiga och högfärdiga ut! Den som ändå
kunde hoppa som en loppa — över muren — tillbaka igen

— bara för att reta vakten ett enda tag! Och visa vilken
skicklig människa han hade äran att bevaka!

Men Frasse kunde inte hoppa som en loppa, han måste
finna sig i stillheten! Han tröstade sig i ensamheten så gott
han kunde, ömkade sig själv för sin olycka, grät av
självmedlidande, frossade av självbeundran, självförlåtelse och
självkärlek!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free