Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
disponenten också erkänt, att vår förening har rätt att
existera å att Hasselbottens arbetare får tillhöra den, om di
vill!
Disponenten tog baksteg, häpet:
— Är ni alldeles förbannad, karl?
Så stodo de en stund och mätte varandra med ögonen —
disponenten vände sig bort!
— Han har rätt. Nu kan han gå tillbaka till sin smedja
igen!
Elias gick.
På arbetarföreningens möte fick han sedan en skarp batalj
med de sina.
De ville ha strid. Då ställde han till förfogande sin plats
som ordförande. Han visade dem så klart han kunde, att de
nu foro i ogjort väder med oberättigat krav. Han möttes
med iskallt ogillande, tillräcklig majoritet för ett strejkbeslut
kunde dock inte uppbringas. De äldre kamraterna litade nog
på hans ärlighet — men han hade naturligtvis låtit föra sig
bakom ljuset! De yngre gjorde inga omsvep: han hade
blivit mutad av disponenten!
Han drog sig undan från allt buller i vädret, från alla
funderingar om världsgåtorna och alla fantastiska överord
av omfrälsta fritänkare angående socialismens övernaturliga
makt att förbättra människorna och göra jorden till ett
paradis. Fackföreningens arbete blev för honom en del av de
nödvändiga världsliga bestyren för att anden skulle kunna
leva inom människorna i renhet och utan nöd.
Väl bävade marken ständigt och ofta hårt nog under
fotterna på Elias och Maria, men de grånade tillsammans i
den ljusa tro, som välvde sig över dem, ej längre likt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
