Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg å gå. Ja visste inte om ja skulle komma ut igen å vara
arbetslös. Å på senare årena har vi inte kommi ett steg
framåt, bara fått se oss om hur vi skulle kunna behålla
någon smula av de vi redan vunnit. Iblann när de har stått
hårt på, så har ja kunna sagt åt mor här hemma: va ska
de tjäna till att du går här å styr å ställer me dina
ordningar, som om vi skulle bo här i evighet, vi kanske får
ge oss ut på bygden å tigga i måron. Men då va de gumman
som sa ifrån: sköt ditt du, så sköter ja mitt, å kan vi inte
stanna me heder, så packar vi in å går, mer fästad ä ja inte
ve de här, bå blommer å ett som annat, för de står i skriften:
i denna världen hava vi ingen var akti stad. De är de som
ä de värsta, i synnerhet när man blir gammal. Då ser man,
att allt va man har sått å plantera, bå växter å ärlia ord,
de ä för öga å si på å för öra å höra på en liten tid, men
därunder ä nakna berge, som inte ger fäste för nåra
djupare rötter. Han kan väl tänka sej då, att de ä inte lätt för
arbetarn å få någon ro i sin själ.
Mor Maj slöt ögonen och vaggade tyst sin tunga kropp,
det kom alltid över henne en ångest när hon tänkte på det
förgångna och på det som skulle komma.
I botten på denna ångest låg minnet av systern, som legat
och dött som ett djur i deras hem. Då hade hon fått se det
värsta: döden som förintelse, där anden faller sönder i bara
smuts och det känns som ett meningslöst gyckel att tänka på
evigheten. Ännu hade hon inte helt övervunnit den fasan,
den flög igenom henne stundom som en ovisshet — men
den stannade inte, kunde aldrig bli det slags visshet, som
ingen människa på allvar kan uthärda: att det här livet är
den enda verkligheten, en smula smuts som rör sig av sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
