Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Låt bli mig — släpp mig — drummel!
— Herr Drummel, om jag får be!
Karl Gustav lyfter artigt på mössan och blir allt vitare
i ansiktet av en underlig ilska. Han går flickan allt
närmare inpå livet — hon gör motstånd — han brottas med
henne — trycker sig tätt mot hennes kropp och tvingar henne
plötsligt ner i diket — där får han omkull henne.
Hon kämpar emot, slåss som en förtvivlad, skriker — då
får hon en bred och smutsig hand över munnen. Karl är
karl i alla tider, säga vad man vill.
— Slå mej inte hårt bara, lilla fröken! hånar den raske
sjömanspojken.
Hon gör sig fri ändå! Som hade hon fått järn i sina
späda armar. Hon kommer upp på vägen igen, barhuvad,
håret nerrivet, kläderna i oordning — men annars oskadad.
Hon springer av alla krafter åt Lindesby. Pojkarna springa
efter. Hon är ända framme vid trädgårdsstaketet, när Karl
Gustav hinner förbi och genskjuter henne.
Hon viker av från vägen och springer utmed staketet för
att finna någon annan ingång in i trädgården. Där är en
bakväg öppen — hon är räddad!
Hjärtat bultar i hennes bröst, hon orkar knappast andas
längre, så har hon slagits och sprungit — men där kommer
han emot henne igen! Inne i trädgården!
Karl Gustav har hoppat över staketet och genskjuter henne
— hon försöker vika in på en gräsmatta — då snubblar hon
— faller.
Två tunga djur kasta sig lystna över henne och munnen
tystas.
Men ännu kämpar hon. Tyst, med döden för ögonen.
Hon vet det inte själv, hon är inte medveten längre om vad
som sker med henne. Det är den rena kvinnokroppen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
