Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vågföreställningens betydelse för atomteorien av prof. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom en detaljerad jämförelse mellan vågmetoden och den
Heisenbergska mekaniken kunde Schrödinger visa huru de
nämnda medelvärdena kunde föras tillbaka på lösningarna till
vågekvationen, och kom härvid till det intressanta resultatet, att
elektronen i ett stationärt tillstånd kan representeras av en
elektricitetsfördelning, där tätheten mäts av kvadraten på absoluta
beloppet av vågfunktionen ty i den egensvängning, som
representerar det stationära tillståndet i fråga, samt av en motsvarande
fördelning av elektrisk ström. I väteatomens normaltillstånd
t. ex. finner man på detta sätt en täthet, som är störst i atomens
Fig. 3. Funktionen \p\jj* för några av väteatomens stationära tillstånd.
(Efter Ruark och Urey).
mitt, och som faller exponentiellt utåt från mitten, så att den på
ett avstånd svarande till de äldre föreställningarnas atomradie
endast utgör bråkdelen 1je d. v. s. ca. 1j3 av tätheten i mitten
(e betecknar basen för de naturliga logaritmerna). I de högre
stationära tillstånden har täthetsfördelningen flera maxima åtskilda
av ytor, där tätheten är noll svarande till egensvängningens noder.
Vidstående figur, där ljusstyrkan hos bilden ger ett mått på
tätheten, illustrerar saken för några av väteatomens stationära
tillstånd (fig. 3).
VÅGMEKANIKEN OCH DE FRIA PARTIKLARNA.
Vid dessa och ett stort antal liknande användningar, som slående
bevisa vågföreställningens nytta, rör det sig om i atomer bundna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
