Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till att protonen har ett så oväntat stort magnetiskt moment:
under korta tidsintervall är den upplöst i en neutron, en positron
och en neutrino (eller »antineutrino»); härtill bör givetvis,
eftersom protonen är en laddad partikel, komma ett tillskott från de
tider, då den icke är upplöst.
Neutronens fåvisbarhet. Då neutronen är en oladdad partikel,
bildar den ytterligt få joner på sin väg genom materia. De tre
viktigaste registreringsapparaterna i kärnfysiken, nämligen
räkneröret, jonisationskammaren och Wilsonkammaren registrera
emellertid endast sådana partiklar, som förmå bilda joner i ej alltför
ringa mängd utefter sin bana. Därför uppträda bestämda
svårigheter, när man vill påvisa neutronstrålningen. Man är i själva
verket hänvisad till att använda sig av sekundäreffekter. I praxis
ha följande metoder fått den största användningen: 1) Man
utnyttjar neutronens förmåga att genom stöt mot atomkärnor
utlösa rekylatomer eller rekyljoner, vilka jonisera längs sin bana
(fig. 2). Metoden är alltså just den, som Curie och Joliot samt
Chadwick använde i sina pioniärarbeten. Den kan uppenbarligen
endast användas för att påvisa neutroner med ej alltför liten
kinetisk energi (»snabba neutroner», se nedan). 2) När en neutron
träffar en atomkärna, är sannolikheten för att en
kärnomvandling skall inträffa i allmänhet mycket stor. Ofta kan
kärnomvandlingen lätt registreras, och härigenom erbjuder sig alltså en
annan möjlighet att indirekt påvisa neutronen. I synnerhet tre
olika anordningar ha använts, a) Neutronerna, som skola
påvisas, släppas in i en jonisationskammare, vars väggar beklätts
med bor eller litium (en »bor»- resp. »litiumkammare»).
Reaktionerna: B10 + n->- Li7 + He* respektive Li6 + n—>- He* + Hz
försiggå med stor sannolikhet (verkningstvärsnitten äro 3000 • 10"24
resp. 900 • 10-24 cm2 för s. k. termiska neutroner, se nedan1) och
under emission av partiklar, som lätt utlösa
jonisationskammaren. Man kan på detta sätt relativt bra påvisa »långsamma
neutroner». En variant av denna metod består i användning av
1 Värdena gälla den verksamma isotopen B10 resp. LiQ. Per atom räknat bli
värdena 21 % resp. 8 % av de angivna» eftersom B innehåller 21 % B10 och 79 %
B11 samt Li 8 % Li6 och 92 % Li\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
